”Jag vill också mötas som en personlighet”

Så sa hon, kossan Rosa. Efter att hon snällt väntat på att hästarna fått säga sitt, uttrycka sina behov och fått öppna och bearbeta sina känslor. Hon stod där, robust och tålmodig och väntade på sin tur. För hon visste att deras behov kom först men hon ville minsann också komma till tals den här gången och det gjorde hon med besked.

Sällan har jag känt mig så ödmjuk inför ett möte med ett djur. Det är inte så att jag är rädd för kossor och jag har absolut haft kossor runt mig och även samtal med någon ko då och då i förbifarten men jag har aldrig tagit mig tiden att lära känna någon som en individ och här stod hon, kossan med stort K och sa att hon minsann också ville prata med mig och ändra på den saken.

Jag upplever samtalet med olika djurarter som ganska olika. Som om de har lite olika språk och referenspunkter. Den art jag känner mig tryggast och mest hemma med att tolka är hästarnas språk. Hästar har jag jobbat med hela mitt vuxna liv och de har varit mina lärare sedan jag var liten men kossor har jag aldrig släppt in på djupet, aldrig riktigt lärt känna men nu var det dags sa Rosa. För människor har en tendens och förmåga att skilja mellan djur och djur, sa hon. Vi ser vissa djur som individer, med känslor och känslomässiga behov medan vi i vår relation till vissa djur inte ger dem legitimitet till egna känslor och egen personlighet. Det var något som Rosa ville ändra på. Hon ville visa att hon som kossa hade en längtan efter att bli mött som en egen individ och inte bara bli kliad på huden utan mött på ett djupare känslomässigt plan.

Det var mäktigt. Svårtytt och tolkat ibland. Med hög felmarginal men det var stort och för mig otroligt viktigt. Ibland blev hon frustrerad för att jag inte förstod och då blev hon lite bufflig, det pratade vi mycket om. Att jag som människa inte kunde möta henne i den energin för den riskerade att skada mig om jag hamnade i kläm. Hon visste inte riktigt hur hon då skulle visa vad hon ville så jag fick förklara att jag såg även de små rörelserna och kände skiftningarna i energierna men att hon var tvungen att lita på att jag hörde och såg henne om vi skulle kunna hitta ett mjukare fysiskt kommunikationssätt. Hon gick iväg en stund för att tänka på saken och processa det vi pratat om och kom sedan tillbaka för att testa. Efter en stund började vi hitta ett gemensamt språk där hon kunde uttrycka sig mjukare och se att vi förstod (oftast i alla fall). Det var en fin resa och ett möte som berörde mig djupt.

Jag ser enormt mycket fram emot att få möta Rosa och all henens klokskap igen och få dela hennes och flera andra djurs historier för att sprida förståelsen över att alla individer har vi känslor, behov och en önskan om att mötas ❤️

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

Create a free website or blog at WordPress.com.

Up ↑

%d bloggers like this: