Det finns inget sen. Bara nu.

Jag ska bara. Lösa det ena. Fixa det andra. Ta hand om det tredje. Jag ska bara. Sen. Sen kommer det finnas utrymme. När jag ordnat det där. När allt har löst sig. Sen.

Jag har otroligt lätt att gå in i ett lösningsfokuserat mindset. Vilket är en enorm tillgång många gånger. Jag är fantastisk på att tänka utanför ramarna och se klart det som många aldrig ens ser konturerna av. Men eftersom lösa problem är något som jag är kompetent på och som jag känner mig hemma och trygg med så är det lätt att jag fastnar i en föreställning om att det alltid finns problem att lösa. Och att allt som skaver är sånt som ska åtgärdas.

Utmaningen uppstår när det inte finns några problem att lösa. Att sysselsätta sig med och gömma sig i. När det som är kvar är obearbetade och oprocessade känslor. För känslor kan inte lösas. Ska inte fixas. Är inte fel. Känslor är till för att varas i och mötas. På djupet. På riktigt. Här och nu. Känslor är information. Min inre röst. Den röst som talar samma språk som hela världen. Som träden och blommorna. Som korna och rävarna. Som stenarna och luften. Som vattnet och elden. Som jorden och himlen. Känslor är min öppning djupare in i mig och världen. En röst jag inte kan höra så länge jag hela tiden försöker lösa problemet, fixa skavet och plåstra om såret istället för att öppna upp det. Vara i det som gör ont och känna allt det variga som ligger där och fräter.

Så länge jag inte skapar det utrymmet är mitt liv ett enda stort sen. Senare. Då. I framtiden.

För jag är inte värd att vara nu. Det är den historien jag berättar om mig själv. Bara sen. När jag löst det första. Fixat det andra. Tagit hand om det tredje. Ordnat allt. Sen. När det har löst sig.

Det här är en historia som jag vill börja berätta annorlunda för mig själv, som jag vill skriva om. För när något kommer upp i mig, när något känns viktigt. Ett möte, en förändring, en relation, ett samtal, en kyss, en känsla, ett andetag, ett ord. Då vill jag känna och tänka NU! Det är viktigt så därför skapar jag utrymme för det nu. Inte sen, efter allt det där andra, utan nu!



För vet du vad? Jag är värd att leva nu och det är du med! Och att leva nu är att välja att göra det du hela tiden skjuter upp, nu! Att skapa det utrymme du behöver för att möta det du behöver möta. För att känna det du så länge undvikit och vara mitt i allt det som uppstår.

För tittar vi lite djupare på livet så finns egentligen inget sen. Bara nu!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

Blog at WordPress.com.

Up ↑

%d bloggers like this: