Rädslan för den inre styrkan

Det knakar och brakar. Expanderar och vidgas. Rötterna växer djupare ner i jorden och jag tar allt större plats i min kropp och i världen.

Elden sprakar och äter blockering efter blockering i min mänskliga kropp. Min inre Jaguar ryter ifrån. Den är less på att gå i koppel. Kontrollen över min inre styrka skapar kontraktion och begränsning. Det blir trångt, alldeles för trångt. Min styrka behöver utrymme för att kunna flöda fritt. Jaguaren inom mig vill kunna sträcka ut sina muskler och samla sin kraft för att kunna skapa och manifestera.

Så jag öppnar upp, möter och expanderar. Möter det mörker som gömmer sig bakom spänningarna och blockeringarna. Möter de skuggor som en gång skapats för att skydda mig mot mina rädslor. De rädslor som skapats ur ursprungsrädslan. Rädslan för min egna kraft och styrka.

Jag drömmer på nätterna om spiralen som visar mönstret. Mönstret av begränsning och förminskning i mitt egna liv. Mönstret av förtryck och rädsla. Så mycket rädsla. Mönster som går igen och igen i den eviga spiralen genom generationer och årtusenden. Till den dagen vi är beredda att möta den. Rädslan till alla rädslor och grunden till allt förtryck. Rädslan för min egna och andras kraft och styrka.

Jag dansar i mörkret med den djupaste av rädsla. Som skapat min rädsla för ensamheten, min rädsla för att bli förvisad och dömd. Min rädsla att vara otillräcklig, att inte vara viktig och inte ha en plats. Att bli utstött och förskjuten. Jag omfamnar den rädslan, alla de rädslorna och låter dom få utrymme och ta plats. Jag känner sorgen och smärtan bakom blockeringarna och distanseringen. Sorgen och smärtan som den lilla jag kände när jag först fick möta denna djupa separation i samhället och i mig. Den separation som skapar ett du och jag, ett vi och ett dom. Jag omfamnar mitt inre, förvirrade, rädda barn och möter.

Tårarna sprutar och sorgen sköljer genom mig i vågor. En ny våg för varje blockering. Vattnet spräcker gränserna som jag en gång satt upp som skydd för mig själv. För att mitt inre ljus inte skulle skina så starkt, inte riskera att nå andra, påverka andra och väcka andras uppmärksamhet. För att jag inte skulle synas och märkas.

Men jag har gömt mig länge nog nu, vi har gömt oss länge nog. Det är dags för den inre styrkan att få ta sin plats i mig, i dig och i världen. Det är dags för oss alla att skina som den sol vi är och obehindrat sprida vårt ljus. Men endast i vårt djupaste mörker kan ljuset hämtas åter och endast i dansen med våra rädslor kan tilliten och kärleken ta sin plats igen. ❤

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

Create a free website or blog at WordPress.com.

Up ↑

%d bloggers like this: