Läka det kollektiva feminina och maskulina såret

8 mars, kvinnodagen. Är en dag som alltid påminner mig om det kollektiva feminina såret som vi alla (och då menar jag alla) bär på. På denna dag är jag alltid mer närvarande i det såret än de flesta andra dagar. Jag påminns och känner smärtan, kampen, sorgen, hopplösheten och rädslan. Idag känner jag rädslan mer än något annat. Rädslan som skapat den separation vi lever i idag. Rädslan som skapat det feminina kollektiva såret av förtryck och förminskning. Rädslan som också skapat det maskulina kollektiva såret av hårdhet och avstängdhet.

Dessa kollektiva sår bär vi alla på men vi inte bara bär på dom utan vi upprätthåller dom också. Fortsätter att berätta historian om den djupa smärtan och separationen. Upprätthåller beteende och rädslomönster som håller oss kvar i smärtan, rädslan och illusionen om att vi är separerade konkurrenter och inte olika aspekter av samma kärna.

För mig är denna dag en läkningens dag. En dag av uppmärksammande och mötande av dessa mönster. Ett utrymme för oss alla att stanna upp och reflektera över den historia vi så länge berättat för oss själva och fundera vilka mönster vi vill omfamna och genom denna omfamning förändra.

Det är en dag för skörhet och sårbarhet. För kärlek och berörande. En dag att se in i varandras ögon och se smärtan bakom rustningen vi alla byggt för att skydda oss ifrån den. En dag för mjuka och öppna möten. En dag där vi bjuder in smärtan, känner såret och läker lite, på djupet, tillsammans. En dag så som jag drömmer om att alla dagar ska kunna vara så länge vi behöver det.

Så idag vill jag bjuda in er ännu djupare in i mötet med er själva och varandra. Be er att stanna upp och känna, inte bara känslorna här och nu i vardagen utan känna såren under dom. Dom sår som så ofta aktiveras omedvetet. För att skapa medvetenhet kring dom. För genom medvetenhet och närvaro i mötet med dig och andra kan läkningen ske. Inte bara din egna läkning utan även vår kollektiva läkning som ras. Och genom att våga stanna upp, möta och omfamna så tar vi därför ett stort steg närmare ett liv i gemenskap, samhörighet och harmoni. ❤

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

Create a free website or blog at WordPress.com.

Up ↑

%d bloggers like this: